Daniel Forever

Sitter och lyssnar på Broder Daniel, känns både skönt och lite oskönt. Det är någon slags hatkärlek jag har till dom. Broder Daniel är fyllebråk, festival och frihet. Snart blir det festival igen med mina soldater. MGMT och Krunegård ska sätta sig in i mina sinnen, som poesi för tonårsrebeller.

Fan va djupt det här börjar bli.

Krunegårds nya singel är det som gäller just nu. Känns väl ändå ganska bra också att man ska se honom och MGMT och lite andra sköna på Popaganda snart.

Moppen såld, nu börjar livet Danne.

Har blivit ett dyrt år, som tidigare sagt. Fuck, var är guldet som jag behöver till min elgura och elbas? Pengar är en färskvara, det har tydligen varit mitt motto. Ändra motto Danne.

Trött är man väl om dagarna men man ska inte klaga, pengar rullar in som det ska. Jag har väl alltid tänkt att det ska leda till någonting viktigt, pengarna alltså. Mina pengar brukar oftast spenderas på det mest onödiga av saker, sånna saker som gör att pengarna sakta men säkert går nedför pengatrappan. En macka varje dag i cafeterian i skolan t.ex, ett ganska tydligt exempel faktiskt. Sådär en femtio spänn om dagen brukar jag nog snitta. Så när jag står där på Rätt Pris och ska köpa min glass och drar kontokortet, "Köp ej godkänt". Jag får då pinsamt möta allas blickar i kön när jag går och lägger tillbaka glassen och går ut ur affären och cyklar hem igen. Nu ska jag göra en listjävel på allt jag vill ha.

Den som spar han har, vem kom på det löjliga uttrycket? Det är ju fan helt fucking logiskt.

Måste säga att vissa jobb kräver mindre utav en än andra, både psykiskt och fysiskt. Detta är någonting som Daniel har kommit till insikt till och har en stor erfarenhet av. För samma slant pilar man på och står i på ett fasansfullt tråkigt och påfrestande jobb, för samma slant låter man tiden gå obemärkt förbi och tar jobbet med ro. Man kan då tänka sig att det andra valet är av det bättre, men saken är den att jag tror jag tänker tvärtom. I efterhand får man ut så mycket mer av det påfrestande jobbet som på det lugna och sköna jobbet, man uppskattar livet. Jag har uppskattat livet väldigt mycket under en vissa och hårda tider. Tider då man skulle döda för en halv KitKat, tider då man hellre städar hela huset fyra gånger om, tider då man okontrollerat hetsäter torrt ris och svettig falukorv, dessa tider är en av de bästa tiderna. Utan dessa tider förstår man inte vad man sysslar med varje dag. Att man går hemma dag för dag, runt köksön och tillbaka till tv-rummet och tillbaka till kylskåpet, lägger sig i sängen, längtar till kvällen, zappar på tvn, stänger av, går ett till varv runt köksön. Utan dessa tider blir man blind för verkligheten. Men inte fan skulle jag välja att jobba där igen, fyfan vad tråkigt.

Det finns få saker som man uppskattar har jag märkt. Små sköna stunder som bara går obemärkt förbi, fan, man borde satsa lite på att ta till sig dom. Att köra bil med sköna människor och tillsammans vråla till Håkans "Jag har vart i alla städer" är ett ganska bra exempel.

Och vi var tillbaka, kändes som att någon borde ta tag i den här bloggvärlden och jag tog väl på mig ansvaret. Utan någon skön design som alla verkar skaffa sig, och utan fördomar är man väl tillbaka. Det känns skönt och bra.