Daniel Forever

Tja. Läget. Bra okej.

Hej. Sitter och lyssnar på Nico och känner mig tvingad att plugga lite fucking svenska. Men det kanske ska vänta tills i morgon? Jag tror att jag inte vill plugga alls. Skönt att det snart är sportlov. Det är bättre än att gå i skolan. Nu är det dags för lite mat. Nej, vill inte äta just nu. Det får vänta. Nu ska jag nog sätta igång med svenska. Jag ska göra en fråga i alla fall. Sen får det räcka. Orkar inte riktigt tänka på något viktigt nu. Vill ha fest nu. Det får vänta till helgen. Spontanfest i morgon? Fredagsbakfyllor är den bästa livsstilen. Då blir det på spåret med chips och fettig mat. Lördag är det fest och jag ska bli jättefull har jag bestämt mig för. Det låter bra. Ska bara duscha. Hejdå.

Har kommit på att det är dumt att borsta tänderna någon timme innan man planerar att sova. Jag har börjat med en skön rutin att alltid äta en macka vid 12-snåret. Det är gott och lugnar magen lite tror jag. I kväll blir det ingen macka. Inte ens lite proviva. Känns ovant men skönt. Känns konstigt att sova när klockan står på 21-nånting. Lustigt men skönt. Hejdå.

Stressig dag som ett helvete. Fått mycket gjort, mått lite smått illa hela dagen. Simmade till och med i simhallen. Kändes skönt men lite kallt i vattnet. Hittade ingen samarin så jag fick uthärda dagen. Träningsverk imorn? Kanske, då jag blev omsimmad av pensionärer och ville behålla min pride att vara ung och tog i som ett helvete där i bassängen. Trött som döden.

Roliga händelser 2009
Tog mig igenom stafettvasan och var nöjd som en gris. Peace and love-frukosten. Fönstret under Popaganda. Sommarskolan. Kolla på Big Brother i Grövelsjön. Dansa-framför-Halo-förfesten. Alla dessa "Jag har vart i alla städer"-bilturer. Mammas och pappas kräftskiva + mycket mer.

Födelsedag 2009. 
Var så bakis att jag ville dö, blev inte bättre när mormor skulle bjuda på tårta.

Min stil år 2009.

Folk brukar kalla mig väldigt fåfäng och det är väl sanningen också. Köpte en fin gul jacka som jag är stolt över.

 

Fick mig att må bra år 2009. 
Mitt piano och min gitarr, min dator, sommarlovet, halo-kvällar.

Största framgång 2009.
Musiken tar nog priset.

Årets resa.

Popaganda.

Mest pengar spenderade på.

Alla prylar från Apple som jag spontant har inhandlat och bara måste ha haft.

Musiken.
Blev lite halvt besviken över detta års skivsläpp, dock fanns det några släpp som var ganska så sköna. White Lies, Krunegård, Karin Park, Röyksopp, A Camp, Jonathan Johansson, Editors, Kent, Muse mm. Annars är Radiohead fortfarande #1.

Önskar att jag hade gjort mer.

Solat.

Önskar att jag hade gjort mindre.
Handlat onödiga kläder.

Jobbigt.
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

Något jag aldrig gjort förut. 
Har aldrig upplevt mig själv som rastlös förutom nu på hösten, kan inte sitta still.

Saknad 2009. 
Att sitta på Mitti med shorts och äta en glass med mycket strössel.

Sitter och lyssnar på Broder Daniel, känns både skönt och lite oskönt. Det är någon slags hatkärlek jag har till dom. Broder Daniel är fyllebråk, festival och frihet. Snart blir det festival igen med mina soldater. MGMT och Krunegård ska sätta sig in i mina sinnen, som poesi för tonårsrebeller.

Fan va djupt det här börjar bli.

Krunegårds nya singel är det som gäller just nu. Känns väl ändå ganska bra också att man ska se honom och MGMT och lite andra sköna på Popaganda snart.

Moppen såld, nu börjar livet Danne.

Har blivit ett dyrt år, som tidigare sagt. Fuck, var är guldet som jag behöver till min elgura och elbas? Pengar är en färskvara, det har tydligen varit mitt motto. Ändra motto Danne.

Trött är man väl om dagarna men man ska inte klaga, pengar rullar in som det ska. Jag har väl alltid tänkt att det ska leda till någonting viktigt, pengarna alltså. Mina pengar brukar oftast spenderas på det mest onödiga av saker, sånna saker som gör att pengarna sakta men säkert går nedför pengatrappan. En macka varje dag i cafeterian i skolan t.ex, ett ganska tydligt exempel faktiskt. Sådär en femtio spänn om dagen brukar jag nog snitta. Så när jag står där på Rätt Pris och ska köpa min glass och drar kontokortet, "Köp ej godkänt". Jag får då pinsamt möta allas blickar i kön när jag går och lägger tillbaka glassen och går ut ur affären och cyklar hem igen. Nu ska jag göra en listjävel på allt jag vill ha.

Den som spar han har, vem kom på det löjliga uttrycket? Det är ju fan helt fucking logiskt.

Måste säga att vissa jobb kräver mindre utav en än andra, både psykiskt och fysiskt. Detta är någonting som Daniel har kommit till insikt till och har en stor erfarenhet av. För samma slant pilar man på och står i på ett fasansfullt tråkigt och påfrestande jobb, för samma slant låter man tiden gå obemärkt förbi och tar jobbet med ro. Man kan då tänka sig att det andra valet är av det bättre, men saken är den att jag tror jag tänker tvärtom. I efterhand får man ut så mycket mer av det påfrestande jobbet som på det lugna och sköna jobbet, man uppskattar livet. Jag har uppskattat livet väldigt mycket under en vissa och hårda tider. Tider då man skulle döda för en halv KitKat, tider då man hellre städar hela huset fyra gånger om, tider då man okontrollerat hetsäter torrt ris och svettig falukorv, dessa tider är en av de bästa tiderna. Utan dessa tider förstår man inte vad man sysslar med varje dag. Att man går hemma dag för dag, runt köksön och tillbaka till tv-rummet och tillbaka till kylskåpet, lägger sig i sängen, längtar till kvällen, zappar på tvn, stänger av, går ett till varv runt köksön. Utan dessa tider blir man blind för verkligheten. Men inte fan skulle jag välja att jobba där igen, fyfan vad tråkigt.

Det finns få saker som man uppskattar har jag märkt. Små sköna stunder som bara går obemärkt förbi, fan, man borde satsa lite på att ta till sig dom. Att köra bil med sköna människor och tillsammans vråla till Håkans "Jag har vart i alla städer" är ett ganska bra exempel.

Och vi var tillbaka, kändes som att någon borde ta tag i den här bloggvärlden och jag tog väl på mig ansvaret. Utan någon skön design som alla verkar skaffa sig, och utan fördomar är man väl tillbaka. Det känns skönt och bra.

Nej, nu lämnar jag skeppet och slutar med det här bloggandet för ett tag. Punkt.