Daniel Forever

Att bo i en så pass liten by som jag gör sätter vissa spår kan man tycka. De flesta vet vilka alla är, nu på senare dagar känner jag inte alls igen alla jag möter på vägen ner till Rätt Pris. Jag strosade nämligen runt på Clas Ohlsson, på uppdrag av pappa att köpa glödlampor, då jag kom till kassan. Jag valde medveten kassan där min granne satt, i hopp om att möjligtvis kunna få en extra lite rabatt. Eftersom glödlamporna endast kostade 8 spänn så förstår jag så här i efterhand inte riktigt hur jag tänkte, kanske ville jag undermedvetet förstärka grannsämjan. Vi hejade på varandra som gamla goda grannar när han började slänga ur sig fråga efter fråga, "Har du flyttat än?", "Har du något jobb?", "Aa, det kommer väl kanske". Jag väntade kanske någon sekund för länge innan jag svarade, "Nej, jag bor i Göteborg nu". Han hade nämligen blandat ihop mig och min bror, och jag hade bråttom. Jag hade inte lust inte förklara detta så jag gick den enkla vägen, och det är ju inte varje dag man får prova på att bo i Göteborg.