Daniel Forever

Jag har hört i flera olika sammanhang ordet Vardagshjälte, när man är en hjälte i vardagen. Jag skulle personligen inte definera ordet "hjälte" som hunkiga män med stora muskler som räddar barn ut ur brinnande hus, snarare tvärtom, folk som vågar stå för deras fulhet och klenhet. Det senare alternativet väger mer på hjälte-vågen skulle jag säga. Jag är en vardagshjälte, eller igår var jag det iaf. När jag skulle kliva på bussen så stod jag väntandes i den påträngande busskön, framför mig stod en skör gammal tant och med sig hade hon en slags vagn som bar hennes väska. Jag märkte att hon hade problem med vagnen när hon skulle ta sig upp i bussen så jag erbjöd min hjälp och bar upp den relativt tunga vagnen hon hade med sig. Hennes reaktion blev mycket positiv och generös, inte speciellt konstigt med tanke på att i denna tid är inte ungdomlig generositet speciellt vanligt. Min exceptionella frikostighet gjorde nog mig till en liten vardagshjälte där. Eller iaf för ett ögonblick, ska vi kalla det hjälte för stunden?

peace