Daniel Forever

Måste låta mig kritisera årets flopp i julens sammanhang, nämligen julkalendern. Jag försöker verkligen inte låta andra dra lärdom av mina egna åsikter, de är ju trots allt mina egna. Julkalendern ska vara fylld med glädje och framför allt spänning, så man tankspritt kan sitta kvar i soffan och låta sig fantisera hur morgondagens program kommer urarta sig. Jag kan inte säga att mina försök har varit av främsta kaliber när det gäller att ens titta på ett program. Ett sånt försök en alldeles för tidig morgon skulle enligt mig, vara bortkastad till när man istället kunde mysa kvar i sängen. Idag gjorde våran syskonskara en sensationell gärning, vi såg nämligen på ett avsnitt av december månads julkalender och jag måste säga att jag inte var det minsta imponerad av SVTs satsning. En julkalender där barnen kunde relatera till skilsmässor och således händelser i samma genre är inget att ta lärdom av tills nästa år. En tjurig liten tjej i 12års-åldern som ville fira sin jul endast med sin mamma och inte med "mammas nya kille". Ett tappert försök av kännedom till föräldrars skilsmässor kan inte vara särskilt sunt tänkande. När tomten helt plötsligt dog i kalendern kan jag bara föreställa mig hur hälften av Sveriges barn storgrinar hemma i sina tv-soffor då de plötsligt hade fått insikt i att tomten inte skulle komma i år.

Annars har jag lyssnat på julmusik och sprungit en långrunda med min bror där båda två fick en tävlingsinsikt som man nästan kunde ta på. Jag tog upp kampen och när hans håll började smyga sig på tog jag fram mina ess i skjortärmen och började kuta. Jag vann till mina djupa och skrovliga andetags lättnad.