Daniel Forever

Jag är nog inte den enda som vet att frukosten är den viktigaste målet på dagen, jag är nog heller inte den enda som äter frukosten som om den vore det viktigaste målet. En redig frukost med fibrer och långsamma kolhydrater är nog något slags ultimatum man ska uppnå. Jag är troligen ännu inte redo för det steget, för det är ändå ett hyfsat stort steg att ta. Jag ligger på en nivå som är förfärligt långt ifrån ultimatumet då min frukost brukar bestå av nån torr macka med lagom mycket mjölk. Men efter ett snabbt beslut imorse tänkte jag iaf testa nya gränser, en praktiserande Daniel började med en ny vana(kanske). Jag slog upp några olika sorters müsli och en hel del solrosfrön i en lagom stor tallrik med mjölk, till det så blev det en fiberrik (rätt torr och äcklig) smörgås med ost. Allt detta i ett test på om jag skulle känna någon skillnad i min annars så oroliga mage. Dagen gick och jag kände absolut ingen hunger alls, en välmående Daniel gick runt i skolan, positivt. Hoppas att denna handling kan utveckla sig till en vana (troligen inte) för att i framtiden kanske nå frukostens nirvana?