Daniel Forever

Snart vankas ett nytt år och jag innehar en ovanligt bra känsla om det stora hela. Ett bättre år än 2007 är en självklarhet då mitt år rent generellt inte varit mitt bästa i ordningen. I mitt ganska lilla huvud har tankarna farit runt kring ett planerande av ett helt perfekt år, det kan förklaras med ett grundande på tråkiga händelser som helst inte får eller ska upprepas detta kommande år. 2008 är ett år fullt av möjligheter och spännande äventyr, enligt mitt åsiktsbildande sinne iallafall.

Känner mig hyfsat laddad inför kortvasan i vinter, jag kör en chansning på att känslan efter ett väl genomfört lopp kommer slå ett och annat. Innan dess behövs tyvärr en hård träningsperiod med hårda pass i spåret vilket jag sannerligen inte ser som ett motblock, utan mer som ett peppningsscenario. Springturer har redan förekommit, jag brukar satsa på 2-3 gånger i veckan för ett lagomt flow i vardagen. Vasaloppet, det långa loppet på 9 mil känns kanske inte som en aktuell del i mitt liv, än så länge då. Hoppas kunna dra på mig några vasalopp genom livet för att som gammal kunna dra på mig (med skaplig heder) en orange nummerlapp och gå under "veteran". Ett mål i livet, ska genast skriva upp det på min saker-jag-ska-göra-innan-jag-dör-lista.

Måste låta mig kritisera årets flopp i julens sammanhang, nämligen julkalendern. Jag försöker verkligen inte låta andra dra lärdom av mina egna åsikter, de är ju trots allt mina egna. Julkalendern ska vara fylld med glädje och framför allt spänning, så man tankspritt kan sitta kvar i soffan och låta sig fantisera hur morgondagens program kommer urarta sig. Jag kan inte säga att mina försök har varit av främsta kaliber när det gäller att ens titta på ett program. Ett sånt försök en alldeles för tidig morgon skulle enligt mig, vara bortkastad till när man istället kunde mysa kvar i sängen. Idag gjorde våran syskonskara en sensationell gärning, vi såg nämligen på ett avsnitt av december månads julkalender och jag måste säga att jag inte var det minsta imponerad av SVTs satsning. En julkalender där barnen kunde relatera till skilsmässor och således händelser i samma genre är inget att ta lärdom av tills nästa år. En tjurig liten tjej i 12års-åldern som ville fira sin jul endast med sin mamma och inte med "mammas nya kille". Ett tappert försök av kännedom till föräldrars skilsmässor kan inte vara särskilt sunt tänkande. När tomten helt plötsligt dog i kalendern kan jag bara föreställa mig hur hälften av Sveriges barn storgrinar hemma i sina tv-soffor då de plötsligt hade fått insikt i att tomten inte skulle komma i år.

Annars har jag lyssnat på julmusik och sprungit en långrunda med min bror där båda två fick en tävlingsinsikt som man nästan kunde ta på. Jag tog upp kampen och när hans håll började smyga sig på tog jag fram mina ess i skjortärmen och började kuta. Jag vann till mina djupa och skrovliga andetags lättnad.

Dan före dopparedan, känns riktigt skönt och jag har en ganska barnslig spänd känsla i magen, helt ofrivillig också. Min kära far fyller år idag också, han har stenhårt kört på "jag känner mig som en helt annan person" hela dagen, vilket medföljde kommentarer som "jovisst farsan" och "mm, vi tror dig" från resterande familjemedlemmar. Farsgubben fyller inte bara år, utan han har även idag nått den helt enorma men mogna åldern 50. "Fifty-Kjell" som jag så roligt uttryckte mig imorse. När man är hela 50 år tror jag personligen att man har sin topp i livet, vid 50-års ålder ska man passa på att leva som man vill, man måste bryta sig ut ur sin frus ständiga järnhand, lossa greppet bara. Mamma gillar att ha makt, det finns det sannerligen inga tvivel till men i nutidens allmänhet så ska tydligen fruarna ha kontroll på sina män, i allt de gör och tänker men framför allt hur de ser ut, som ett vardagsuttryck brukar låta; "Ska du verkligen ha den där tröjan?". Att fruar vill ha makt över sina män är 2000-talets egna naturlag.

Tanken slår mig plötsligt, i övermorgon är det julafton. Dan före dan före dopparedagen och den här dagen har varit i princip likadan som igår. För de som inte sitter inne med lite smaskig insiderfakta så måste jag berätta att min kära syster och min far fyller/fyllde år igår respektive imorgon. Personligen får jag det intrycket av en ganska hektisk tid nu innan jul, men samtidigt måste man stanna upp och ta in allt, som en klok präst sa en gång i tiden. Man måste njuta just nu innan det är förbi, julafton är endast en enda dag så att ta vara på den stora dagen kan inte vara så fel som vissa tror, att inte ta vara på julafton skulle ungefär vara i samma nivå som att inte ta vara på en smaskig cheeseburgare, nysaftad från donken. Inte helt fel, inte helt fel att det är jul snart. Man lär vara glad, det är ju ändå 22 december även om det då bara är 2 luckor kvar av julkalendern att öppna.

Idag har jag förresten spräckt en finne.

Jag har lite drastisk och kanske lite revolutionerande bytt lay out på min blogg.se. Gott folk, jag håller med er. Den förra var lite tråkig, den här nya färgen är mer jag, när jag hade den andra var jag inte mig själv. Fram med blå, bu för orange.

Precis i detta ögonblick är det fasligt kallt ute och till råga på detta betyder det att långkalsonger vore ett plus för en självdistanserad person som jag. Långkalsonger är för folk med heder, de som inte har någon heder använder inte långkalsonger, en simpel regel. Även om jag då inte har använt långkalsonger den här kalla vintern så betyder det inte att jag inte ska, tvärtom, det betyder att då kommer snart den stora bomben då jag har på mig långkallingar varje dag i en hel vecka. Varför inte skapa en härligt revolution för de unga? Den s.k långkalling-revolutionen? Jag har tyvärr inte använt de hedersomnämnda paltorna än, men min tid kommer. Jag ska börja någon annan dag, jag ska!

Länge länge har en låt legat på mitt iTunes-program utan att få någon redig och extra uppmärksamhet av mig, men den är den sannerligen värd. Outkast - Hey Ya är en låt som är förfärligt underskattad gott folk, den kräver uppmärksamhet och fler chanser. Även om den är klyschigt gammal och verkar otroligt "i-början-av-2000-talig" så är det en låt av bästa kaliber som förtjänar att ligga i det bättre regionerna. Från och med nu så har den iaf 5 stjärnor på iTunes där den verkar i sitt bästa element.

peace out man

Jag har länge velat vara en mogen man med tidningen i handen och kaffekoppen bredvid. Fantasierna verkar tydligen räcka för min del, även om de är mot min vilja. Att bli sådär socialt allmänbildad och väluppskattad är ett framtidsprojekt som jag försöker jobba på, om jag ska vara ärlig så kan jag inte säga att jag ens har börjat. Även om tidningen är ett bra steg att börja så kan jag inte säga att jag sätter mig ner bekvämt i soffan och läser den noga och  grundligt. Som sagt, en bra början vore en spark i baken, sorgligt men sant. Nu tror ni jag är en gosse av sämsta kaliber som inte vet ett hut om vårt jordklot, det är faktiskt fel, jag är nog mer allämnbildad än det folkliga snittet. Men då måste jag även tillägga att folk i min åldergrupp inte ligger på en speciellt hög allmän nivå. Det kan ibland vara lite pinsamt så lite som vissa vet om världen. Mitt mogna, framtida praktexemplar är en man som iallafall kan dricka kaffe, det var t.ex. idag väldigt påminnande om att jag borde börja dricka det. Alla gör det nästan, det verkar gott och jag tror att min tid är inne nu. Kaffe är nåt för Daniel Sjörs, en mogen man i sina bästa år.

Kände för ett spontant skrivet blogginlägg idag, idag när det är så kallt ute. Att det är kallt finns det inget tvivel om, för mig så gör det absolut ingenting, det ligger på plussidan. Julen närmar sig lite med skrämmande steg, nästan som om den är påväg hit springande, kanske kutande. Snart är det bara en enda vecka kvar till jul men enligt mig så känns den ganska långt bort. Inte en enda julklapp är avprickad på min lista, eller jo, men jag har inte själv köpt några, kanske är dags snart? Nog med att hela kupolen är överdundrad med julpynt så har jag inte varit där än, på något sätt så börjar jultänket och julkänslan när man varit på kupolen. Kan kännas lite konstigt men saken är den att med julklapsinköp kommer julkänsla. Men det är bara en objektiv åsikt, vissa har väl andra delar med julen som känns speciella för dem. Jag gillar också reklamerna på tv, de som är lite mer juliga. Nu börjar jag kännas som en väldigt materiell person som tycker att kupolen och reklamer på tv är julens uppladdning, misstolka in mig, jag är faktiskt trevlig.
Nu väntar jag gäster, är ensam hemma. När man är ensam hemma så är det läge för party, men saken är den att jag inte alls är speciellt sugen på party och för den andra delen så får jag inte ha någon fest här hemma. Likabra att satsa på annat, annat kul, tex julen.

Jag blev fruktansvärd upprörd idag jag när tröttsamt zappade från kanal till kanal. Jag zappade i farten förbi svt1 och REA var i full gång med "veckans problem" där man får rösta om 3 olika alternativ hur man (barnen asså) ska göra i en pressad situation. I veckans situation så var problemet följande: 2 barn sitter inne på rasten för att de är för kallt att gå ut, men en argsint lärare kommer förbi och tvingade dem att gå ut ändå. Ett alternativ man kunde ringa in och rösta på var: "Säg till läraren att om de ska ut på rasten så ska läraren också gå ut".
Varje gång den frågan kommer upp så blir jag alldeles till mig, jag vill inte verka som någon bitter, gammal kritiker när jag berättar men jag tycker att det är fruktansvärt uppretande. En lärare har valt det jobbet, de är inte tvingade att gå om skolan. Ett jobb är ett jobb, något man själv väljer.
REA kan vara så förfärligt uppretande ibland, ville bara säga det.

peace

Idag i skolan hade vi klimatrollspel, vilket resulterade i ett vilt argumenterande i olika frågor. Jag skulle representera USA och deras något idiotiska ideér och ställningar i olika klimatfrågor. Jag gjorde det bästa av situationen då mina personliga åsikter inte fick blandas in. Här gällde det alltså att se från USAs perspektiv och hur de ser på saker, en stor faktor i det hela, tyckte jag själv var deras inflytande på den ledande världsekonomin. Jag skötte mig riktigt bra i början, kunde svara och ställa folk till väggen när det gällde någon aktuell åtgärd.
Jag har nog blivit omvänd, känns det nu som, jag känner en stor sympati till USA och deras situation än vad jag gjorde innan. Det här är nog inte speciellt bra för mig, USA ska ju vara den stora boven i det hela och stödjer dem (Daniel, vad har hänt?!). Diskussionen flöt på och jag talade övertygande (yeah, right!) i olika heta konversationer tills jag fick en pik, innan hade jag och några till övertygat om att en atropogen växthuseffekt inte existerar, utan att jordens plötsliga uppvärmning är helt naturlig och inte är påverkad av yttre förhållanden. Jag förespråkade om just det ämnet tills jag fick en kommentar som löd: "Men så sent som igår erkände USA att människan har påverkat den globala uppvärmningen". Det blev tyst, jag blev tyst, någon började skratta, min samarbetspartner drog till med en desperat replik: "Men då satt vi på ett plan och har inte fått några uppgifter om den saken, heh". Men de kan inte tro att det var just vi som erkände den saken. Lite kul, inte för oss då.

Jag har lagt ett riktigt stort märke på en väldigt oponionsväckande reklam på tv. Jag hoppas att alla tar till sig lika mycket som jag gör, för budskapet kan inte vara mer självklart. Reklamen handlar om AIDS-katastrofen i Afrika och syftet med själva reklamen är att man får se från ett svenskt perspektiv. Alla händelser utspelar sig som om det vore i Sverige när verkligenheten utspelar sig i Afrika. Den som fick den idén borde tillgivas något slags pris.

Jag skulle kalla den här tiden för mörk, en mörk tid. Även om mörkret kan kännas tungt så finns det ändå ett litet ljus som sprider sig sakta och försöker lysa upp mörkret. Ljuset klarar sig inte själv, det måste ha hjälp om det ska kunna överleva, hjälpen kallas hopp och det hoppet kallas jul. Så känns det iaf för mig såhär års, julen är nära nu även om den nu kan kännas väldigt långt bort.

Ännu en djup fundering av Sjörs, men inte lika djup som snön skulle kunna vara såhär års, jag är nog lika djup som snönivån just nu.

Efter ett inslag på tv om Bonde söker fru så fick jag den klatchiga jingeln på hjärnan, ni vet " bonden har en fru, ja bonden har en fru" osv. Jag började tydligen småsjunga på den utan någon som helst vetskap om det. Bredvid mig mig satt min lilla kusin, eller ja, lilla och lilla, hon börjar bli en riktigt stor och vuxen kvinna nu. En nybliven stockholmare på 11 år satt och klippte lite i papper,hon skulle troligtvis göra nån kul loppa som är kul att pranka folk med. Hon drogs med i min finstämmiga visa och började även spexa lite med texten, alla hennes trianglar och kvadrater hon klippte med måste ha påverkat lite. Hon gav upp allt klippandet och svassade iväg lite tankspritt, gnolandes 'bonden har en trekant, ja bonden har en trekant'.

I skolan hålls det mycket på med olika pranks, det har tillochmed startat ett prank war. I längden blir det alldeles för mycket för min hjärna känner jag. Ett slags prank som är inne i tiden, och kanske till och med modet verkar vara den här skrämmas-och-sen-köra-sten-sax-påse-om-vem-som-får-slå-vem-grejen. På våra hektiska raster, där allt spring i benen gör utlopp genom att vara mest högljudd och vildast, som om kroppen hade setat i en tvångscell och äntligen får komma ut och smaka på en köttfärslimpa. Jag kan inte neka till att uppträda lite ofint ibland, men jag är faktiskt trevlig. Vissa dagar är bättre än andra helt enkelt och då sätter jag ogärna käppar i hjulet- en bra dag är ju en bra dag.
Prank:andet verkar inte få nåt slut, det verkar otroligt nog öka i antalet handlingar och man kan inte sluta dras med i det. Tex. idag så kom en god vän till mig, på ett nytt och riktigt störande prank. Det kommer nog få en exceptionell spridning, kanske kan pranket hitta vägen ut från NS-bänken och våga sig ner i cafeterian. Det är högst troligt när den sortens ungdomar som lever i NS-korridoren uppträder som de gör.

"Practical jokes makes the world go round"

Liksom äpplen och bananer kan vara olika bra och dåliga för var dag, likaså kan mitt sociala humör skifta. Vissa dagar känns det som om jag har bestämt mig för att vara nere samtidigt som jag inte vill det. Min undermedvetna hjärnkapacitet slår fast vid det humöret och det ändringar sker ej vid första taget. De dagarna är jobbiga och ibland outhärdliga att utstå, men efter ett eller annat springpass så löser sig den hårda biten upp sig. Idag har det inte varit en sån dag, möjligen i tisdags. Idag har jag glidit genom dagen på en räkmacka, en jäkligt god en också. Ett skönt flow har ständigt flytit ut i blodet och en maximal känsla bygger ständigt upp mitt sociala immunförsvar mot deppigt humör. Måste varit mina så välkända solrosfrön i frukosten imorse, de hjälper en genom dagen. Ny forskningsupptäckt, är solrosfrön det sociala immunförsvarets bränsle?

Tänk efter hur många olika låtar det finns på detta klimathotade jordklot, tanken är lite skrämmande, nästan lite svindlande. Med olika låtar följer olika melodier och vissa melodier är bättre än andra, hur kan man uppfatta det så? Är det nån slags koppling i hjärnan eller har det kanske djupt nog med själen att göra? Nu svindlar det i tanken igen, man får ju svindel här uppe. För att inte verka en utomstående djuping så lämnar vi det där djupa ämet.
Det finns som sagt många låtar i vårt nymoderna kultursamhälle, vissa är bra, vissa är inte lika godhjärtade. En låt som jag överasskande nog har fastnat länge på är Imogen Heap - Hide and Seek. Mina första lyssningar, för ungefär två år sedan gav resultat, vilket ledde till en självklar första plats bland "25 mest spelade" på Itunes. Jag kan förvånansvärt fortfarande inte få nog av den fetingsköna låten, eller ska man kalla det låt ens? Snarare olika slags ljud som organiserar ihop sig till ett ultimat sound som är som bomull runt öronen. Jag skulle kalla det en musikupplevelse av första klass, och inte andra klass.

Här är Daniels, dock ej riktigt igenomtänkta lista av hans skönaste och mest slående låtar genom tiderna.

Socker - Kent
Heroes - David Bowie
The Scientist - Coldplay
Gimme Shelter - Rolling Stones
Man must dance - Johnossi
Twist and Shout - Beatles
Wish you were here - Pink Floyd
California Dreamin' - The Mamas and the Papas
747 - Kent
Suspicious Minds - Elvis
Brainstorm - Arctic Monkeys
Sweet Jackie - Sugarplum Fairy
Hide and Seek - Imogen Heap
Fix you - Coldplay
Heyhey we're the monkees - The Monkees

Jag är nog inte den enda som vet att frukosten är den viktigaste målet på dagen, jag är nog heller inte den enda som äter frukosten som om den vore det viktigaste målet. En redig frukost med fibrer och långsamma kolhydrater är nog något slags ultimatum man ska uppnå. Jag är troligen ännu inte redo för det steget, för det är ändå ett hyfsat stort steg att ta. Jag ligger på en nivå som är förfärligt långt ifrån ultimatumet då min frukost brukar bestå av nån torr macka med lagom mycket mjölk. Men efter ett snabbt beslut imorse tänkte jag iaf testa nya gränser, en praktiserande Daniel började med en ny vana(kanske). Jag slog upp några olika sorters müsli och en hel del solrosfrön i en lagom stor tallrik med mjölk, till det så blev det en fiberrik (rätt torr och äcklig) smörgås med ost. Allt detta i ett test på om jag skulle känna någon skillnad i min annars så oroliga mage. Dagen gick och jag kände absolut ingen hunger alls, en välmående Daniel gick runt i skolan, positivt. Hoppas att denna handling kan utveckla sig till en vana (troligen inte) för att i framtiden kanske nå frukostens nirvana?

Det här börjar ju bli skrämmande, och då menar jag inte skrämmande som i "Hjälp, jag blir jagad av en galen mördare" eller "Jag hör steg på övervåningen även fast ingen är hemma". Den här gången är det positivt skrämmande eftersom det snart är julafton. Jag blir lite mörkrädd av tanken även fast jag inte är rädd för mörkret, hänger ni med? Det är skrämmande fast jag gillar spänningen. Redan 3:e December och snön har fallit, ett ganska stort plus, även om snön nu har blivit slaskig och mina skor blir blöta påväg till bussen. Dags att byta skor kanske, men sen när blev beiga kängor inne? Ingen vinterhit förmodar jag, vinterhiten i år hoppas jag blir jullovet. Jullovet är verkligen mys, i en bättre värld är snön vit och jultomten röd vilket jag inte hoppas har ändrats. Annars blir ett framsteg ett stort bakslag, jag menar, sen när blev jultomten blå? Jultomten är röd, men mamma envisas med att de riktiga tomtarna är gråa eller nåt. Men vem vill ha en grå tomte? Barnen skulle grina ännu mer (redan grinat över paket dom tror de inte kommer få, tro mig, jag har erfarenhet) om tomten skulle dyka upp vid dörrposten och vara grå!

Julstämningen ligger ändå i luften och gardiner med tomtens färg (inte nya) hjälper till. Redan 3:e December och jag har en skön julig känsla i kroppen.

En ungdomstrend som jag sakta har upptäckt är alla förkortningar som används i olika chatprogram (Chatprogram Daniel! Hur lill-gammal kan man vara!) Msn är väl det enda rätta nuförtiden, den som inte har msn kan väl klassa sig som socialt underutvecklad. Jag har nog inte än kommit in i det rätta flowet än, för att självsäkert och tankspritt kunna använda sig av förtkortningar som ASAP, LOL, B4, CS, etc. Läste för ett tag sen ett rätt överdrivet repotage om hur unga barn använde sig av förkortningar som tidigare nämda, då föräldrarna inte kunde tyda deras konstiga ihopsättningar av siffror och bokstäver. Det ledde till att barnen gick ut på stan utan föräldrars vetskap om var de var på väg. Föräldrarna kunde ju heller inte hacka sig in i datorn och lirka fram information från tidigare konversationer för de inte kunde tyda alla dessa förkortningar. Barnen gick senare för att träffa en "kille på 14 år" vid en gränd vid midnatt. Där de mest troligt blir våldtagna och deras liv blir förstörda osv.. Sjukt troligt att några bokstäver som ligger lite före våran tid, skulle orsaka en så stor skada på den unga mänskligheten. Det kan skapa en revolution, jag skulle kalla det; Den Bokstavliga Revolutionen.

Jag har hört i flera olika sammanhang ordet Vardagshjälte, när man är en hjälte i vardagen. Jag skulle personligen inte definera ordet "hjälte" som hunkiga män med stora muskler som räddar barn ut ur brinnande hus, snarare tvärtom, folk som vågar stå för deras fulhet och klenhet. Det senare alternativet väger mer på hjälte-vågen skulle jag säga. Jag är en vardagshjälte, eller igår var jag det iaf. När jag skulle kliva på bussen så stod jag väntandes i den påträngande busskön, framför mig stod en skör gammal tant och med sig hade hon en slags vagn som bar hennes väska. Jag märkte att hon hade problem med vagnen när hon skulle ta sig upp i bussen så jag erbjöd min hjälp och bar upp den relativt tunga vagnen hon hade med sig. Hennes reaktion blev mycket positiv och generös, inte speciellt konstigt med tanke på att i denna tid är inte ungdomlig generositet speciellt vanligt. Min exceptionella frikostighet gjorde nog mig till en liten vardagshjälte där. Eller iaf för ett ögonblick, ska vi kalla det hjälte för stunden?

peace

Efter allt mysigt ståhej som uppstod och upphörde igår så har man ändå en skön känsla i kroppen. Inget att klaga på eller inget att ångra, känns skönt. Parken överasskade inte mig och jag överasskade nog inte parken heller, så det gick nog jämt ut. Musiken var däremot lika bra som Andra Avenyn vilket säger en del om kvällens DJ. Men för att vara en någolunda optimist så måste jag säga att sällskapet inte kunde varit bättre. Skön kväll med ett skönt flow, pluspoäng.

skönt, peace / daniel